IF rejban – Somaliska UF 3-1

IF rejban avslutade hemmaspelet i ordinarie seriespel på söndagen. Det var en alldeles fantastisk inramning med mycket folk, strålande väder och en korvgrillande Pelle i högform. Klok som han är hade han dessutom klätt sig i vinterkläder där han skulle stå i brittsommarväder böjd över en grill i två timmar. Då är det alltså vätskebrist som ska in på vågrätt 8…

Förutsättningarna för gladfotboll och klang- och jubelföreställning kunde alltså inte bli bättre, men något sådant såg vi inte röken av.

Målsättningen innan match var klar. Tre poäng skulle givetvis bärgas. Helst skulle vi vinna med ganska många mål, då serien fortfarande ser ut att kunna bli en målskillnadshistoria. Halva den målsättningen lyckades vi uppfylla, och jag ska nu försöka redogöra för hur det gick till. Det blir ingen särskilt omfattande beskrivning, då jag inte kunde ha sedvanligt fokus på matchen, utan hade en massa andra göttigheter att pyssla med.

De som skulle göra jobbet på plan var följande:

MV: Jon

HB: Kåve, MB: Guzt, MB: Persson, VB: Elle

HM: Sterner, MM: Manne, MM: Jappe, VM: Bucce

A: Dadda & Sallhag.

Bänken: Swanen, Tomas, Ludde, Winberg och Rejbsson.

Det inleddes ganska sömnigt. Framåt, och när vi själva hade bollen, såg det ganska hyfsat ut. Flera inlägg och inspel som var nära att nå hela vägen fram, och ett par genombrottsförsök av Sallhag var nära att resultera. När vi inte hade bollen var det si och så med ambitionen ibland. Fokus låg en vecka framåt i tiden kändes det som, och så pass individuellt skickliga är SufStar att man inte bara kan låta dem ha bollen och härja fritt. Det höll på att straffa sig vid något tillfälle, och jag vill minnas att de kom så nära som ett stolpskott efter ett fint tekniskt nummer.

De är roliga i SufStar på så vis. De kan se helt ointresserade och ganska dåliga ut, och sen blixtrar de till och hittar på något, oftast på egen hand, som hör hemma i en annan division än sexan.

I slutet av första halvlek tar vi iallafall över spelet ordentligt, och trots flera chanser att sätta ledningsmålet är det 0-0 i paus.

Misstänker att vi inte var särskilt nöjda i halvtid. Mina och brorsans gäster i kiosken såg nöjdare ut där de stod och njöt av korven och kaffet i solekenet.

Viss förbättring skedde i inledningen av andra halvlek. Vi snodde åt oss bollen lite högre upp på planen och kunde starta anfallen lite snabbare. Det skulle dock dröja nästan en kvart innan utdelningen kom. 57 minuter hade spelats när Sterner levererade en fantastiskt trevlig djupledsboll till Sallhag. Han sprintade sig fri i vänsterinnerposition, målvakten kom ut, men John hann först och stötte bollen under målvakten och in vid den bortre stolpen. 1-0 till IF rejban!

Islossning hoppades vi på allihop. Det fick vi inte. Men efter 65 minuter gjorde vi åtminstone 2-0. Elle (tror jag det var) tog sig in i straffområdet och lossade ett vänsterskott. Nyinkomne Tomas skarvade framför mål, men SufStars målvakt parerade. Dock inte bättre än att returen landade i Tomas territorium igen, och hipp som happ så hade han smällt in 2-0.

Islossning nu då? Nej, inte alls. SufStar reducerade istället till 2-1 blott 5 minuter senare. Ett mål som jag inte såg alls hur det gick till, men ryktet sa att det var en misslyckad frisparksvariant som till slut ändå landade hos en bortaspelare, och han satte reduceringsmålet. Med andra ord skulle jag beskriva det som en oerhört lyckad variant. Det blev ju mål…

Nu blev det lite onödig nerv i matchen. Chanser att döda matchen tidigare hade verkligen inte saknats för rejbianerna, eller vad säger Emanuel Nergård, som missade mål från 4 decimeters avstånd? SufStar fick istället blodad tand och de vitklädda var mer än lovligt nonchalanta.

Som tur är tröttnade Sallhag på detta och satte den gamla kistspiken på egen hand. Uppspel på marken, och John vände bort sin markering genom att skarva bollen över honom och springa runt. Fri gata från 30 meter, och då är det inga konstigheter för herr Sallhag. Särskilt inte när målvakten gör det tvivelaktiga draget att mer eller mindre stå kvar på mållinjen. Pang! 3-1 efter 80 minuter.

Nu hade man slutat hoppas på en storseger och Jon fick istället rycka in och briljera när vi slappnade av för mycket på slutet. Signalen ljuder och tre poäng var i hamn. Jubel och applåder från den allt annat än kräsna publiken. Det hade det ändå ganska göttigt.

NU ska jag förklara läget inför sista omgången. Spekulerar inte i vad som händer vid en eventuell förlust, för att jag inte vill, och för att det verkar skitkorkat att räkna med att vi ska förlora.

Tuffa matcher väntar både för oss och för Vislanda. Vi möter Åby/Tjureda, och de möter våra vänner i KF Omen. Vi har just nu samma poäng som Vislanda, men fyra måls bättre målskillnad och fler gjorda mål.

Vid uddamålsseger för oss måste alltså Vislanda besegra Omen med minst sex måls marginal. Tvåmålsseger för oss kräver 7 mål upp för Vislanda o.s.v.

Vid kryss för vår del mot Å/T måste Vislanda givetvis tappa poäng för att vi ska vinna serien. Om vi spelar oavgjort är vi dock ändå klara för div. 5 med 100% säkerhet, då vi som sämst blir näst bästa tvåa i div. 6-serierna, och de två bästa tvåorna går upp direkt utan kval.

En liten rolig kuriosa är att chansen finns, både för oss och Vislanda, att gå obesegrade genom en serie, utan att vinna den. Det måste vara tämligen unikt om så blir fallet.

Frågor på det? Hör av er till mg isåfall så ska jag förklara hur livet, kärleken och konsten fungerar.

Nu blir det lite götteutdelning. Åh så trevligt!

3 påsar fotbollsgodis: John Sallhag. Gör knappast sin bästa match för året, men det var väl ingen annan som gjorde heller. Gör man dessutom både 1-0 och ett vansinnigt elegant 3-1 så ska man ha rejält med götte. Grattis!

2 påsar fotbollsgodis: Joel Persson. Vikarierade för Italienresenären Linne på mittbacksplats, och gjorde det briljant. Slog an tonen i första halvlek med tufft närkampsspel och säkert passningsspel. Förvånansvärt positionssäker dessutom med tanke på den ovana positionen.

1 påse fotbollsgodis: Jon Svensson. Möjligt att det finns någon som förtjänar den bättre, men jag hann som sagt inte uppfatta allt som hände, och bland det jag hann uppfatta var några finfina räddningar av den gamle Jon.

Det var allt! Håll utkik på hemsidan för information om sista matchen och om kommande medlemsfest!

No Comments

Sorry, the comment form is closed at this time.