IF rejban – Ryds SK 2-0

Årets sista seriematch gästades vi av Ryds SK. Förutsättningarna inför matchen var solklara. Om rejban gjorde jobbet och tog tre poäng, så kunde vi ställa våra förhoppningar till att Ryssby tog poäng av Hovmantorp och därmed kvalplatsen till elitfyran till de vita eleganterna. Ryd var redan klara för nedflyttning och hade bara äran att spela för.

 

Den kunniga publiken diskuterade före matchstart rejbans möjligheter att ta kvalplatsen och vi var ganska överens om att chanserna var små, men att större under hade hänt i fotbollens underbara värld. Att rejban skulle vinna och ta tre poäng diskuterades överhuvudtaget inte; det sågs som en självklarhet. Av de inkomna funderingarna räknade undertecknad snabbt ut att oddsen för vilket lag som skulle ta kvalplatsen var 70 för Hovmantorp mot 30 för rejban.

 

Men visst, ni har alldeles rätt, matchen mot Ryd måste spelas och vinnas innan vi ger oss in på dessa matematiska beräkningar. De tre poängen skulle inledningsvis inhämtas av följande vita vandringspokaler: Danken, Maccan, Linne, Manne, Åkesson, Nick, Ramin, Wijken, Luke, Dadda och Cullan. På bänken Masse, Hultan, Cleijs, Streby, Anton.

 

Matchen började mycket avvaktande med bollrullning i backlinjen för rejbans del och mest spel på mittplan. Ryd visade emellertid att de inte skulle vika ner sig trots att de inte hade något att spela för. Om rejban förväntat sig a walk in the park, vilket jag naturligtvis utgår från att de inte gjort, så fick de snabbt tänka om.

 

Efter att rejban rullat boll i backlinjen i 10 minuter var det dags att öka takten och låta anfallarna och de offensiva mittfältarna delta i spelet. Det ökade trycket mot Ryds backlinje avslöjade ganska tydligt stora brister i försvarsspelet. Det blev ganska virrigt med idel rensningar, när vi satte fler bollar i djupled och hotade med flera spelare.

 

Detta blev också resultatmässigt tydligt i minut 15 då Dadda hittar Ramin med en djupledsboll mellan mittbackarna. Fri med målvakten gör Ramin inget misstag, utan bredsidar elegant in 1-0 till IF rejban. Ramin framstår som en riktig Ryddödare, då det var hans fjärde mål mot just Ryd. Utgår från att spelarna i Ryd i vart fall erbjuds halva priset på ölen på Båten!

 

Det var onekligen skönt att få en tidig ledning. Även om rapporterna från Ryssby inte nådde fram till min placering i min befintliga kommunikationsskugga bakom den väldige Göran Björk, utgår jag från att Hovmantorp blev varse rejbans ledningsmål och därmed kände att trycket ökade.

 

Efter ledningsmålet sjönk spelkvaliteten betydligt och underhållningsvärdet låg på ”Bonde söker fru-nivå”. Det var i och för sig förståeligt. Rejban hade sina tre poäng och Ryd mäktade inte med att på allvar hota rejbans kompakta försvar, med mer än en och annan rätt ofarlig hörna.

 

En vass målchans mäktade dock rejban med. Wijken hittar ut till Dadda som slår ett perfekt inlägg som Cullan möter med pannan, men den hårda nicken smet en halvmeter över ribban.

 

I pausen fick vi som köpte kaffe uppleva murarmästare Holgerssons hembakade bullar, en dag efter kanelbullensdag. Murarmästaren är en mångfasetterad herre som inte bara kan blanda murbruk och sätta kakel och klinker, utan också blanda bulldeg. Stort tack till Bosse. Dessbättre vet undertecknad också att han är bra på att blanda G&T, varför vi ser fram emot att han brukar denna begåvning inför den stundande medlemsfesten.

 

I pausen rapporterades om ledning för Hovmantorp med 2-1 mot Ryssby. Nå ja, hoppet var inte ute så det vara bara att dra igång andra halvlek och bärga de tre poängen.

 

Rejban börjar andra halvlek bra mycket bättre än vi avslutade den första. Vi skapar en rad goda chanser och Ryd började faktiskt bli lite gnälliga, även om de inte hade något att spela för. Jag kan i och för sig ha förståelse för det. Det är aldrig kul att åka ur en serie.

 

Det övertygande spel som rejban presterade i början av andra halvlek och de chanser som skapades gjorde att vi i publiken (förutom de som höll på Ryd) väntade på, ja nästan krävde, ett andra mål och att matchen där med var stängd.

 

I minut 62 avlossar Dadda ett lågt skott som målvakten tippar till hörna. På den efterföljande hörnan får Cullan på en stenhård nick som dessvärre går mitt på målvakten. Det där såg rätt farligt ut tänkte rejban och bara åtta minuter senare är det dags för en ny hörna. Vi provar igen tänkte Nick som slår en perfekt hörna och denna gång letar sig Cullans nick in i mål. Så ska det se ut, 2-0 och matchen känns avgjord.

 

Vi skapar visserligen ytterligare ett par bra chanser och Dadda hade en boll i mål, men linjemannen agerade som en stins vid en smalspårsjärnväg och vinkade på allt och alla oavsett om de var offside eller inte och oavsett om den spelare som faktiskt var offside deltog i spelet eller inte. Skit samma vi gjorde vårt jobb om vann till slut övertygande med 2-0.

 

Dessvärre gjorde också Hovmantorp sitt jobb och bortaslog Ryssby med övertygande 4-1. Vi blev till slut trea i denna spännande och jämna serie. Visst kan vi gräma oss över de onödiga poängtappen under den gångna säsongen. 1-1 hemma mot Tingsryd när de spelade med 10 man i 60 minuter, 1-1 mot Lagan hemma med spel mot ett mål hela den andra halvleken, bottennappen mot Guddarp och Forsheda bort och den snöpliga straffen mot SUF i slutminuten. Det hade faktiskt räckt med en poäng till då rejban hade betydligt bättre målskillnad än Hovmantorp. Visst, både Växjö Norra och Hovmantorp hade liknande plumpar i protokollet som rejban. Så blir det under en lång serie, där spelar kommer och går, är avstängda eller bortresta eller som Bucce halkat i sina foppatofflor.

 

En tredjeplats första året i division IV är en alldeles utmärkt prestation, för vad är väl en kvalplats till elitfyran…

 

Tack för i år, bra kämpat alla spelare och ledare.

 

 

 

Docent Johansson

No Comments

Sorry, the comment form is closed at this time.