IF rejban – Lessebo GoIF 2-0 (1-0)

Det finns så mycket att säga och skriva om den här matchen och allt runt omkring den, och mycket av det är sagt och skrivet.

När tröja nr. 8 hade lämnats till sin rätta ägare i omklädningsrummet så ställde vi iallafall upp  så här för dagen:

CBF63559-A35B-4370-A5CE-779EA7B5358D

Skulle kunna skriva om en briljant inledning där Simon Ravelli kunde (borde?) gett oss ledningen innan två minuter var passerade, eller om det fina målet Andre Williams trycker in efter en frispark från Jacob Gustafson med 10 minuter på klockan.

Skulle kunna skriva om ett Lessebo som äter sig in i matchen efter 20 minuter och att vi går nöjda och lite trötta till halvtid med 1-0 i ryggen.

Jag skulle också kunna skriva om hur födelsedagsbarnet Andreas Holmqvist räddar oss med en fin parad i inledningen av andra halvlek, eller om hur Lessebo tar över och vi börjar gå på knäna innan Mattias Afram mycket snyggt serverar Toni Ringberg till 2-0 efter 70 minuter.

Skulle verkligen kunna skriva om hur vi sedan, med ett par bytens hjälp, förtjänstfullt stänger ner matchen och vinner med 2-0.

Men jag gör inte det.

Det här var istället dagen då ett vitklätt lag slet sina hjärtan ur bröstet och slängde dem i en rejbiansk gryta av känslor, kamratskap, vilja, blod, svett och tårar, och på så vis kokade ihop en trepoängare mot ett duktigt Lessebo.

Det skulle få kosta idag. 90 minuters frustande slit, och oavsett vad som stod på resultattavlan vid matchens slut skulle vi känna att det inte fanns en enda sak vi kunde gjort annorlunda och inte en enda svettdroppe skulle finnas kvar att svettas ut.

Så gjorde vi, och att resultatet skrevs till seger med 2-0 var en ren bonus man ofta kan räkna hem när man spelar på det sätt vi gjorde idag.

Tack för det! Love you guys!

 

/Salo

Vi tror vi samlar in cookies och sånt, är inte helt säkra. Men genom att acceptera denna pop-up så är vi liksom homesafe. Även om vi inte gör något som helst med den "datan" som i så fall samlas in.