Vårens sista match var egentligen den andra matchen på höstsäsongen, varför IF rejban återigen ställdes mot Lagans AIK. I våras lyckades vi vinna borta med 4-2, men det satt långt inne. Lagan spelar en tung fotboll med tätt försvarsspel och långa bollar upp mot stora och långa anfallare. Inga jämförelser i övrigt, men deras spel kan liknas vid förra årets motståndare från Liatorp, fast en 2.0 variant.
Följande vita vitsippor lovade att ge allt före sommaruppehållet: Anton, Streby, Linne, Manne, Bucce, Nick, Ludde, Wijken, Luke, John och Ramin. I väntan på ett tidigt inhopp fanns Dadda, Masse, Danken, Mackan och Kriss.
Rejban började i ett ursinnigt tempo och fick från första minuten ett bra tryck på Lagans försvar. Redan efter ett par minuter får John iväg ett skott mot bortre stolpen som målvakten styr ut till en hörna. Det aggressiva spelet fortsätter, men en snabb omställning, inlägg och nick i mål, så var det helt plötsligt 0-1 i den så kallade ”röven”. Det var naturligtvis långt ifrån rättvist, men det avslöjade på ett tydligt sätt hur Lagan tänkte genomföra denna på pappret svåra bortamatch. Tätt och tufft försvarsspel, snabba omställningar och långa bollar (på Bengt) och inlägg.
Första halvlek kan kort och gott sammanfattas med ett massivt spelövertag för rejban, men utan att de där riktigt heta målchanserna skapades. Avsluten gick över, utanför eller räddades av Lagans målvakt. Till skillnad från rejban ägde Lagan bollen i mycket korta perioder, men under dessa knappt 25 sekunders bollinnehav lyckades man skapa väl många chanser för att vi skulle kunna känna oss helt lugna.
Betonas bör att rejban lyckades med något som undertecknad efterlyst i ett antal matcher, nämligen att sätta längre djupledsbollar på friytan bakom och mellan ytterback och innerback. Både Linne, Ludde och Manne hittade flera gånger rätt med denna boll och med snabba och rättvända anfallare var vi oftast först på dessa bollar mot ett trögt Laganförsvar. Mer sådant efterlyses då vi har snabba anfallare som är livsfarliga när de kommer rättvända i fart, istället för långa höga bollar mot mittförsvaret där vi allt som oftast får se oss besegrade av kraftfulla mittbackar.
Underläge i paus med 0-1 kändes lite orättvist, men att slänga ett handverktyg i sjön var inte aktuellt. Allt talade för att det stora spelövertaget också skulle resultera i mål i andra halvlek.
Andra halvlek började som den första hade slutat, det vill säga med ett stort bollinnehav för rejban och där med ett stort spelövertag. Det förlösande 1-1 målet lät dock vänta på sig.
I minut 60 fick rejban en frispark dryga metern utanför Lagans straffområde. Enligt all tillgänglig statistik och förnuft ska man inte peta en frispark så nära mål då muren med största sannolikhet tjuvstartar och har hunnit fram för att täcka innan ett skott hunnit avlossas. Ludde hade inte likt Erik Niva läst på och införlivat denna onödiga kunskap, utan petade bollen till John som fick iväg ett mellanting mellan strumprullare, tåpaj och fesskott. Kanske var det detta som lurade muren och målvakten för bollen smet förbi alla och landade i bortre burgaveln. Tackar för det! 1-1 och nu var det dags för att gå för ytterligare ett mål och en viktig trepoängare.
Rejban höjde temperaturen på grillen till 280 grader och Lagan fick jaga och såg allt mer tröttkörda ut. Deras chanser i andra halvlek var få eller inga. Rejbans spelövertag tydde otvivelaktigt på att 2-1 hängde i luften. Vi kom allt närmare straffområdet, chanser skapades, men Lagan ska ha heder av ett aggressivt och uppoffrande försvarsspel.
I matchminut 80 kom så den stora chansen. Inbytte Masse hittar in till John med en perfekt passning och fri med målvakten får han iväg ett bra avslut som Lagans målvakt dessvärre avvärjer med en superb fotparad.
Trycket mot Lagans mål var enormt de sista 10 minuterna av matchen, men det var en sådan dag då bollen helt enkelt inte hade något större intresse av att leta sig in i motståndarens mål. Matchen slutade 1-1 och den gamla klyschan om att vi inte vann en poäng utan förlorade två, stämmer mycket väl in på denna match. Vi skulle helt enkelt haft med oss tre pinnar.
Nu sommaruppehåll, vila och pilsner för att komma rustade till tänderna till seriefinalen mot Växjö norra den 14 augusti.
Docent Johansson