IF rejbans cupspelande fortsatte på tisdagkvällen på Värendsvallens konstgräs. Efter segrar i gruppspelet mot i tur och ordning Åby/Tjureda och Dannäs var det nu dags för slutspel. Konga stod för motståndet. Konga spelade förra året i div. 5, men ramlade ur ”med dunder och brak” kan man säga. Undertecknad hade dessutom privilegiet att se Konga under fjolåret, och man kan väl inte påstå att det gav skrämselhicka. Så trots att de vunnit sina två inledande matcher i serien klart var det nog ganska många rejbianer som innan matchen var tämligen segervissa.
De som skulle skicka ut Konga ur Cupen var följande:
MV: Jon – VB: Bucce, MB: Linne, MB: Jacke, HB: Kåve – VM: Guzt, MM: Manne, MM: Persson, HM: Rejban Himself – A: Dadda & Kisset.
En välbefolkad bänk bestod av: Fidde, Jansson, Osse, Holger, Jappe, Winberg och Larsson.
Om vi återkopplar till det inledande stycket så kan vi kallt konstatera att Konga hade grundlurat oss. Sånär som på de inledande 5 minuterna (som jag inte såg så mycket av, då jag tog hand om vår publik, men ryktet säger att vi var bra då…) var det mer eller mindre Konga för hela slanten under den första halvleken. Ett bollsäkert, fysiskt och smart bortalag tog kontroll över hela plan, och skapade chanser tämligen omgående. Rejbianerna blev nog lite överraskade av detta, och ibland såg det mer än lovligt passivt ut i försvarsspelet. Framåt var det också ganska fattigt.
På läktaren pratades det mycket skit i vanlig ordning, och efter lite mästerdetektivande av den gamle Salo visade det sig att Konga förstärkt lite inför säsongen, fått lite ordning på spelet och var, enligt egen utsago: ”jävligt mycket bättre än förra året”. Med anledning av vad de visade upp på planen finns det egentligen anledning att säga emot…
Jon fick briljera med både en fin parad på ett giftigt långskott och några helt rena frilägen. En gång fick han dock se sig besegrad, och då var det snyggt. Kongas högerytter vände bort IF rejbans vänsterback (här har Bucce varit lite orolig för att jag ska nämna honom vid namn, men det ska jag inte så det är lugnt Buccsson) och slog ett inlägg. Detta inlägg möttes med en Kongapanna på den ”första ytan”, och mycket vackert skarvades bollen in i den bortre burgaveln.
Mycket mer tycker jag inte att vi skriver om den första halvleken. Vi var ju dåliga då. Bättre i andra…
Andra halvleken börjar mycket bättre ur rejbiansk synvinkel. Inte så att vi dominerar de första 10-15 minuterna, men det var iallafall jämnt. Många byten och rockader gjordes förstås, och min svaga hjärnkapacitet räcker inte till för att förklara alla. Samtliga rejbianer fick iallafall speltid.
Så med dryga halvtimmen kvar börjar något hända. Konga faller, medvetet eller omedvetet, bakåt i plan och de vitklädda börjar sakta men säkert mala på och gnugga sig närmare och närmare en kvittering. Manne har flyttats ner som mittback och styr och ställer med fina långa crossbollar mot höger och vänster, och på mittfältet ger allt slit till slut resultat. Både Persson, Jappe och Holger är ju rätt jävliga på att nöta ner folk genom att ständigt vara aggresiva. Allt som oftast har dock bortalaget hyfsad koll, och de riktigt sylvassa chanserna lyser med sin frånvaro.
Den fetaste chansen får Jappe med matchens sista spark. Efter lite kalabalik i straffområdet får han en tå på bollen, men den smiter en eller ett par decimeter utanför. Vi skyller givetvis på en felstuds och en tuva i konstgräset, men eftersom det är vi som har lagt dit nyss nämnda konstgräs så får vi nog fanimej skylla oss själva…
Nåväl, matchen når sitt slut och den bittra förlusten är ett faktum. Någonstans känns det ändå bättre att åka ut mot ett trevligt spelande lag som Konga, än något random dödgrävargäng som bara lägger långbollar och hoppas på tur och sedan sparkar benflisor omkring sig i försvaret. Ryktesvägen hörde jag också att Konga var oerhört nöjda med hur matchen såg ut och att det var två lag som kunde rulla lite boll. Summa summarum så var det en väldigt trevlig match och publiken fick lite valuta för den tid de investerat när de stod där och frös. Det är ju bara röven också att man ska behöva få stryk i sådana matcher. Får nu Konga möta något extra roligt lag i nästa omgång blir man ju vansinnig…
Sätter för övrigt en hundring på att Konga sopar hem sin serie i år. Någon som sätter emot?
Jaja, spelledigt i helgen. Fest i Bengans Bar har jag hört. Han är ju bortrest så vad ska han göra liksom?
Här kommer götte:
3 påsar fotbollsgodis: Jon Svensson. Inga konstigheter. Hade vi inte haft världens bästa målvakt (delat med Gustaf Erikssom) hade vi nog haft iallafall 3-4 bollar i arslet innan paus. Tveklöst bäste rejbian.
2 påsar fotbollsgodis: Emanuel Nergård. Styr och ställer både som innermittfältare och kanske framförallt som mittback i den andra halvleken, när han fick stå och sikta och prickskjuta sin långa passningar.
1 påse fotbollsgodis: David Johansson. Han springer och sparkar och stångas och river och sliter och passar och skjuter och kämpar och krigar, ja han gör det mesta egentligen. En påse götte får han för besväret.
Hej då.