IF rejban – Hovmantorp
Efter en sommar som föga förvånande, och traditionen trogen, kantats av diverse trevligheter var det så äntligen dags att sparka igång höstsäsongen. För att sätta ledarstabens geniknölar på prov hade spelartruppen, i sann rejban-anda, spridit ut semestrar och resor sådär precis lagom så att all gemensam/koordinerad sommarträning föreföll nästintill omöjlig. Måhända var det således en något osynkad, men ack så trevlig, elva som ställde upp på plan denna kväll, och den formerades enligt följande:
Ja, ni läste rätt. På grund av diverse bortfall ställde rajjan upp med ett för dagen nykomponerat innermittfält, där bröderna Gus fick flytta upp i position från sin vanliga trygghetszon i backlinjen.
De första 45 minuterna är knappast något som ni lär läsa om i historieböckerna. Ett faktum som såklart försvårar för skribenten när man, så här två veckor senare, försöker komma ihåg hur matchen utspelade sig. Vad som däremot är svårt att glömma är det extremt låga boll-tempo och den dåliga rörelse som fanns under denna första halvlek. Efter ett halvtidssnack (läs. hårtork) av Mäster Karl Axelsson beslutades det dock unisont att alla och allt måste upp i nivå under den andra halvleken. Denna glöd höll i ganska exakt 10 minuter, innan Hovet var ofina nog att ta ledningen i den 55e minuten. Målet blir en väckarklocka för hemmalaget som nu börjar att flytta fram positionerna mer och mer. Det dröjer dock till matchens 85e minut innan man får utdelning, men när den väl kommer så är det snyggt. Gus d.y. lägger upp för frispark strax utanför straffområdet och sätter därefter elegant kvitteringsmålet i krysset med ett av sina patenterade bredside-skott. Stärkta av kvitteringen får rejban helt plötsligt segervittring och fortsätter mana på framåt. I all iver att trycka framåt tillåts Hovet emellanåt sticka upp på kontringar – som på intet sätt var ofarliga. I den 90e minuten kommer just en sådan kontring. Bortalagets yttermittfältare vandrar in i straffområdet, men väl där välkomnas han med ett klassiskt ”fälleben” signerat Johan Axmarker. Domaren pekar på straffpunkten och när bollen kort därefter sitter i maskorna bakom Fäldt, så går ridån ner över Myran. En otroligt bitter förlust. Måhända att vi skulle slå vakt på den sent räddade poängen, men äh…..vi är rejban. Vi går för det.
/Mac