IF rejban – Hovmantorp 0-1

Så hade det blivit dags för match igen. Denna gång mot Hovmantorp. Ett lag som efter en premiär-fadäs mot Växjö BK nu hittat formen och tagit nio raka segrar. Ytterst imponerande.

Vi själva har kanske inte haft någon kalas-säsong än så länge. Men – med undantag för matchen mot Pukeberg – har vi heller aldrig känt oss sämre än någon motståndare. Och med ett par bättre prestationer i ryggen, siktade vi givetvis på en seger denna afton. För dagen ståtade rejban med följande elva;

 Hovethemma

Lagen vandrar traditionsenligt ut gemensamt på – den numera utmärkta – fotbollsplanen. Därefter uppstår en något lustig situation då rejbans led står uppställda mot läktaren/ÖG, medans Hovet ställer upp vända mot avbytarbåsen. Gräsrotsfotboll var ordet. Domaren blåser igång matchen, och det är Hovmantorp som tar initiativet. Har man nio raka segrar så blir det lätt så. Man försöker – och lyckas – inledningsvis med att hitta lite bollar bakom ytterbackarna, men då vi har fyra meter mittback vållar inläggen mot en ensam anfallare oftast inte några större problem. Och de bollar som inte bröderna Gus nickar bort, tar istället – en för dagen mycket duktig – Honken hand om.

Efter de inledande 15 minuterna vill jag påstå att rejban tar över tillställningen. Vi vinner boll och kommer – främst via högerkanten – fram till ett par riktigt fina lägen. Främst minns vi kanske Strumpans friläge, där försvararen i sista stund gör en magnifik brytning. Men vi kan även nämna Lukas som ensam med målvakten tyvärr inte prickar målet med sin lobb. Lägen som kunde blivit farliga, men som absolut inte blev det, var de otaliga skott som Manne drog iväg. Manne, som uppenbarligen inte tagit åt sig diverse kritik, hade tre-fyra skott som alla landade på övre etage. Hovets främsta (enda?) chans kommer då de hittar ett inspel längs marken, och anfallaren dunkat bollen tätt över ribban.  

I slutet av halvleken får rejban en frispark i farligt läge. J-Gus slår den hårt pressat vid den ena stolproten. En stolprot som även Hovets målvakt tar sikte mot…. med huvudet före. PANG, BOM, POW! Efter att ha skallat nyss nämna stolpe (samt räddat skottet bör tilläggas), blir målvakten liggandes. En klassisk ”kapten blod”-omplåstring, samt möjligen lite Hovmantorp-vatten, senare var han dock redo för spel igen. Efter matchen fick man dock, enligt rapporter, följa upp med sju stygn. Så kan det gå.

 

När första halvlek är avslutad kan vi konstatera att vi har en väldigt bra struktur på saker och ting. Vi släpper till väldigt få lägen mot oss, och om vi bara får upp lite fokus i passningar och vid avslutande moment så ska det här vara vår match.

I paus tackar vi även Strumpan för väl utfört arbete, och istället byts Sebbe Haraldsson in.

 

Under inledningen av den andra halvleken fortsätter rejban vara stabila bakåt. Som vanligt alltså…. Men framåt då? Ja, de främsta lägena kommer via två inlägg. Vardera inlägg dimper ner hos de – vanligtvis – säkra avslutarna Wijk och J-Gus. Men tyvärr har vi inte turen på vår sida denna kväll. Istället inträffar ännu en målvaktsskada. Denna gång är det Honken som blir överkörd i samband med en hörna. Ett knä mot höften leder till kraftiga smärtor. Så pass kraftiga att ambulans tillkallas. Då reservmålvakt saknas blir det Lukas som får ta på handskarna under de återstående 20 minuterna. En otacksam uppgift som han dock sköter med den äran. Men när klockan tickat upp mot minut 80(?) resulterar tyvärr en kommunikationsmiss i självmål. Trots något ökat bollinnehav lyckas vi dock inte skapa några större kvitteringschanser under resterande tid. Förlust 0-1.

 

Sett till prestation, kan jag tycka att rejban förtjänade minst en poäng ikväll. Men nu är det fotboll vi spelar, och det är – likt mycket annat – inte alltid rättvist. Ibland har man den där turen och ibland inte. Det går upp och ner, och det är bara att fortsätta jobba på. Vi har kvalitet nog att slå alla lag, och vi tar med oss prestationen och ser fram emot fredagens match mot Åseda. Den sista matchen innan sommaruppehållet.                   

 

Jag vill till sist passa på att lyfta fram;

–        Kraftpaket Kronberg, som vinner mycket boll och verkligen hittat en formtopp

–        Bröderna Gus, som är vansinnigt stabila. Den yngre brodern bjöd även på en magnifik Nainggolan-brytning i matchens slutskede

–        Lukas, som löper mycket och rätt denna afton.

 

 

/#11

No Comments

Sorry, the comment form is closed at this time.