IF rejban – Alvesta 3-0

IF rejban – Alvesta 3-0 (2-0)

 

Ja vad fasen, matchreferat är ju kul. Var ett tag sen vi levererade, men i takt med att tiden går och avkommorna blir fler så minskar även tiden för våra fantastiska och synnerligen objektiva och faktafyllda referat.
Idag fick jag dock både tid och feeling!

Halv säsong i år igen, och nej, det gynnar inte oss. Inte alls. Men nu drygt halvvägs in i den korta säsongen börjar vi få en startelva i matchform…typ.
Förra veckan fick vi damma av några gamla läckerbitar till spelare för att ens möjliggöra match. Inför kvällen fanns det en elva + 7-8 avbytare att välja på (innan någon bestämde sig för att det fanns ett stundande dop att dona inför och någon inte löste barnvakt osv osv). Så kan det vara från helg till helg…

Startelvan och truppen såg till slut ut såhär, där vi glädjande kunde välkomna herr Pentéus tillbaka från körtelfeber, och Gusnaldo tillbaka från en gobbaskada i låret bland annat. Inte ens han är 20 bast längre…

Starkt lag, med en tydlig matchplan där vi utnyttjar våra styrkor till max.

Alvesta inledde matchen starkt, med ett ganska fint kortpassningsspel och framgångsrikt presspel. Det gjorde inte oss så mycket, och vi fredade ändå straffområde och mål hyfsat enkelt, förutom när vi själva fick hybris och höll på att ställa till det ordentligt.

Som en bonus tog vi också ledningen med 1-0 efter 9 minuter när Adam Bengtsson ställt in siktet finfint och satte en frispark perfekt i den bortre ytan där Henrik Gustafson dök upp och levererade en språngnick (mmm…jag väljer att kalla den det, även om själva ”språnget” kanske inte osade Duplantis-schwung så att säga).

Fortsatt mycket boll och mycket löpningar från Alvesta, fram till någonstans runt minut 30-35, då de mattades något.
Och se då passade rejbianerna på att flytta fram positionerna. En energisparande spel så långt gjorde att vi kunde ta över viss del av initiativet under halvlekens avslutande minuter.
Ett fint samspel minuterna innan vilan, där Oscar Croby friställde Filip Kjellsson, gjorde att vi gick in i omklädningsrummet och låtsades att vi kunde något om fotboll med 2-0 i ryggen.

Snabbt räknade vi ut att Alvesta skulle komma ut med samma energi i andra halvlek, och att det vi behövde göra var att ligga på rätt sida, stänga första kvarten, och utnyttja de chanser som bjöds.

Ett par farliga inspel får de till, men vi är på plats och blockar föredömligt.
Ett friläge skapar de också, när ena kantlöparen gör årets mottagning och lämnar vår försvarslinje undrandes vad f-n som hände.
När de funderat klart kunde de kolla bakom sig och nöjt konstatera att Andreas Holmqvist snyggt parerat avslutet.

Alvesta mattas planenligt av även i andra halvlek, blir mer tvungna att spela lite på chans, och får lite hängande huvuden när de inte kan stånga sig igenom oss. Vi har ganska bra kontroll, och kontrar med framgång, utan att få till isen i groggen så att säga.

MEN på tal om att inte förstå vad som händer, så fixar inbytte Andreas Lindberg på egen hand en hörna med kvarten kvar. Så långt inget överraskande.
Men att det är Lindberg själv som i full fart och med mäktiga kliv når högst på Adam Bengtssons formidabla hörna och vackert skallar in 3-0 med vansinnig kraft, DET såg ingen komma.
Han kan på sin höjd ha nickat 2-3 gånger på träningarna genom åren, och antalet nickmål? Nänä, noll och intet givetvis. Men det här osade klass.
Tremålsledning med kvarten kvar. Då ska det vara avgjort, och det var det. Tre friska pinnar till IF rejban, och en mycket väl genomförd match.

All heder till Alvesta, som är ett välspelande lag, och som kommer ställa till bekymmer för fler lag framöver om de får ordning på slutprodukten i offensiv tredjedel.

Det var det det. Hoppas ni tyckte det var kul med referat. Tack till er som kom och glodde på kalaset. Vi hörs och ses!

/Salo

No Comments

Sorry, the comment form is closed at this time.