Ja jävlar…vilken pärs. Att det skulle bli en tuff match mot Åby/Tjureda (som hädanefter skrivs Å/T) var ingen överraskning alls, men att det skulle bli en sådan holmgång hade nog ingen kunnat gissa. En toppmatch var det, och precis som det då ska vara var det tätt, tufft och mycket känslor. Som vanligt när man möter riktiga lag glömmer man det vid slutsignal och skiljs åt som vänner och kollegor i div. 6-fotbollens underbara värld. Tack för det Å/T!

Vi kan också konstatera att Å/T var det klart bästa motstånd vi stött på i år, att det var mycket folk på plats i Furuby, att folk gillar Sibyllakorv och att segrar när man kanske inte spelar på topp och går på knäna i slutet nog ändå är de bästa segrarna.

”Hårdsatsande” IF rejban ställde för dagen upp enligt följande:

MV: Jon – HB: Kåve, MB: Jacke, MB: Linne, VB: Bucceliback Buccsson – HM: Rejbsson, MM: Jappe, MM: Emanuel Nergård, VM: Osse – A: Dadda & Sillen.

Bänken: Claeson, Jansson, Swanen, Salo och lille Gustaf som ramlade in till andra halvlek.

Rejbianerna startade matchen ganska bra. Det gjorde Å/T också. Chanserna de första 20 minuterna tillhörde dock IF rejban. Närmast var Sallhag, som fick ett hyfsat läge och lobbade också över målvakten men bollen hanns upp i god tid innan mållinjen. Som straff för sin missade målchans fick han en styck motståndarmålvakt i ansiktet. Det är så vi jobbar i div. 6 Alvesta

Å/T var starka och tunga i närkampsspelet och gnagde sig närmare det rejbianska målet. Mittlåset löste dock det mesta i vanlig ordning, men ni som undrat hur det var att växa upp i det Kronbergska hemmet fick ett tydligt svar på detta. När det två gånger på kort tid brustit lite i kommunikation och samspel mellan Linne och Jacke (för ovanlighetens skull bör väl här tilläggas), förklarade Hawk-Eye för yngste sonen att ”Nu får ni väl för fan börja snacka med varandra”, och fick till svar ”Jaja…jävla tjat”. I det här läget var det endast en slutkläm i form av ”gubbjävel” och en skakig målbrottsröst som skiljde Linne från en fullfjädrad tonårsrebell.

Nollan förblev dock intakt och framåt krigade Osse mycket starkt till sig en hörna. Den slog han själv, och i samma mål som Manne gjorde sitt första mål för IF rejban skallade han nu in ledningsmålet. Ner i marken och upp i nättaket. 1-0. Efter matchen intervjuade jag Bucce och frågade vad han tyckte om ledningsmålet. ”Pang sa det!”, svarade Bucce och därmed avslutade jag tidernas kortaste intervju med en lätt skakning på huvudet och den eviga frågan: ”vart är världen på väg egentligen?”.

Nåväl, en jämn första halvlek som IF rejban ledde på pluspoäng och med 1-0 avslutades. En halvlek som präglats av mycket krigande och närkampsspel samt en sisådär 400 offsideavblåsningar på Sillen och Dadda. En del var riktiga, en del var något tveksamma (läs: felaktiga), men som vi konstaterat tidigare så krävs det någon form av übermensch för att få alla offsideavblåsningar rätt som ensam domare så det är inte så mycket att bråka om. Linjemän hade varit trevligt SmFF

I halvtid vet jag inte vad som sades. Som överlägset trevligast i laget var jag istället tvungen att vara ute och mingla med publiken. Världens trevligaste brorsdotter Minja var där och såg sin första fotbollshalvlek någonsin. Hon var nöjd med spelet. ”Titta…”, sa hon. Hon brukar inte säga så mycket mer faktiskt, men hon är söt som socker och det räcker bra.

Andra halvlek blev jobbig, både fysiskt och psykiskt. Å/T manglade på och tog över mer och mer. Rejbianerna gick åt andra hållet i takt med att tröttheten kom, och för första gången fick vi verkligen lida för att vi konstant blir tvungna att möblera runt i laget. Claeson bytte av Rejban Himself drygt 10 minuter in i halvleken och kom tillbaks till bänken med pingislunga 20 minuter senare. Däremellan var han iallafall bra… Osse fick kliva av med en liten lårkaka, Jacke likaså. Forwardsparet hade sprungit sig trötta och var tvunga att byta. Hela bänken rullades in i spel, utom svincoole Salo som satt kvar och såg tuff ut.

Gustaf var nära att göra en succéinhopp på forwardsplats när han sånär bröt en halvtaskig hemåtpass, men närmast av alla kom Manne. Från lite mindre än halva plan såg han att det fanns en möjlighet att lobba bollen över motståndarmålvakten. Sagt och gjort så slog han till, och bollen tog i insidan av stolpen precis uppe vid krysset. Hade den suttit hade Manne fått runt 50-60 gottepåsar. Nu var det bara ett halvtaskigt avslut. Synd Manne, men sån’t är livet.

I ärlighetens namn hände dock dessvärre det mesta av intresse i det andra straffområdet. Å/T började komma obehagligt nära det rejbianska målet, men som tur är stod Jon längst bak. Han tvingades till den ena svettiga räddningen efter den andra, och såhär i efterhand känns samtalet jag ringde till Jon förra vintern och frågade om han var sugen på att lira boll i vårt nya lilla fotbollsprojekt som ett av mina klokaste beslut någonsin.

När Jon en gång faktiskt blev överspelad kastade Jacke sig in i målet och räddade ett stenhårt skott mot öppet mål med sin välansade bröstkorg. Å/T skrek att det var hands, och jag hade ingen aning om var den tog. Jacke fick frågan efter matchen och sa att den tog klockrent i bröstet, och efter matchen hade han ju ingen som helst anledning att ljuga om det, så så var det nog.

Efter mödosamt krigande från samtliga inblandade blåses till slut matchen av och IF rejban står som segrare. ”Puuh”, som han brukar uttrycka sig, den allsvenskt meriterade tränaren Håkan Kronberg, och det är väl bara att hålla med. Det var tre finfina poäng att lägga till samlingen, och i och med Vislandas kryss mot Omen har vi nu lika många poäng som dem när serien vänder. IF rejban leder serien på målskillnad. Fin skit. Å/T skuggar där bakom, och lär nog tugga på rätt bra, så sådär värst mycket utrymme för misstag lär inte finnas framöver heller.

Nu ska gamle Salo dela ut fotbollsgodis:

3 påsar fotbollsgodis: Jon Svensson. Ibland är det ganska lätt att hålla nollan. Idag var det svårt. Fick rättvist pris som matchens lirare av matchvärdarna från Sibylla.

2 påsar fotbollsgodis: Emanuel Nergård. Ja, han gjorde ju målet i en 1-0 seger. Inte så mycket att tjafsa om. I vanlig ordning lugn och elegant på mittfältet dessutom.

1 påse fotbollsgodis: Oscar Stensson. Han både fixar hörnan och slår den fram till målet. Det är värt en påse gotte.

Nu firar vi midsommar mina vänner. Världens trevligaste midsommar givetvis.

Over and out.

Vi tror vi samlar in cookies och sånt, är inte helt säkra. Men genom att acceptera denna pop-up så är vi liksom homesafe. Även om vi inte gör något som helst med den "datan" som i så fall samlas in.