Hovshaga AIF – IF rejban 1-2

Hovshaga AIF – IF rejban 1-2 (1-2)

Fredag den nionde september var det dags för IF rejban att packa väskorna och åka de dryga 6,5 kilometerna ut till Hagavallen för att försöka plocka sin första seger mot just Haif på deras hemmaplan.

Mötet i våras på Myran summeras med att IF rejban städade undan Haif relativt enkelt och segersiffrorna skrevs till 3-1 den gången.

Men ny match, nya möjligheter.

 

TRUPPEN

img_3105

Efter att ha kastat ett öga på truppen och startelvan så kunde man snabbt konstatera att vi hade lite manfall i backlinjen. Åtminstone centralt. Jacke Jansson fick sent besked om att han skulle göra sin första start för säsongen och även om han kan klassas som “rock solid” i jämförelse med sin bror i “nerv-väg” så verkade han lite nervös på förhand.

Nick stod för en fin insats på högerbacken mot Hossmo och fick förnyat förtroende. Han gillar inte att vara högerback men har man bäst lungor i laget och orkar bomba upp och ner längs kanten på Cafu-manér så får man glatt finna sig i att bli placerad där. Så inget mer gnäll Nick.

Efter det ganska turliga målet Bucce stod för mot Hossmo så tyckte lagledningen att han förtjänade att flyttas upp i planen och ta en plats på vänsterkanten. Ett rätt dassigt beslut skule det visa sig.

Många spelare och många olika bänkformationer har infunnit sig genom åren men frågan är om inte gårdagens bänkuppsättning hör till de skräpigaste vi varit med om.

Trion Kronberg, Rosander och Hultqvist blev andfådda av att gå till bänken vilket tydde på en lätt brist av självdisciplin och flås. Extremt ödmjuka herrar dock då alla glatt konstaterade att ingen skulle orka mer än 5-6 minuters spel. Christoffer Jansson, även känd som alla nervvraks moder och Rasmus Elmros var övriga medlemmar på bänken.

MATCHEN

En trevande matchstart där IF rejban försöker hålla i bollen och etablera lite spel möts av kvicka omställningar från ett aggressivt Hovshaga som känns hetast i början. Men rejban är inte kända för att börja matcherna särskilt bra så vi känner oss ganska trygga i det trots allt och äter oss sakta in i matchen.

Efter en närkamp på mittplan grinar Bucce illa, börjar tar sig mot bänken och signalerar för byte. Tränare Salomonsson vänder sig om tittar på bänkalternativen, konstaterar att “Jaha där sitter ingen som orkar spela hela matchen” sen drar han en lott i tombolan och Rosander blir den som får förtroendet att ersätta den knäskadade Bucce. Kronberg och Hultqvist utbrister ett glatt “Skönt att man slapp komma in redan, då hade man fått byta i paus”. Oddset för att rejban kommer få en man utvisad skönk snabbt till 1.05.

Matchen fortsätter att vara ganska trist att glo på. Det skapas inte många chanser och det är mest spel på mittfältet. Haif sticker upp ett par gånger på sin högerkant men utan att komma till några riktigt farliga lägen.

Dödläget bryts i den 34:e matchminuten då Anton Wijk får bollen centralt på offensiv planhalva. Han ser att den bruntstige och målkåte Sebastian Harladsson är redo att älga iväg i djupet och skickar iväg en smekare av Pirlo-kvalitét. Haraldsson drabbas av ett plötsligt övermod och försöker sig på ett volleyavslut. Avslutet är dock fruktansvärt dåligt men bli istället till en mottagning som ställer Haifs målvakt. Han hamnar på klassisk mellis och Haraldsson kan lätta bollen över honom. Bra av Wijk – Rätt så mkt tur av Haraldsson. 0-1.

Matchuret hinner inte ticka längre än till 37e minuten innan det är dags igen. Inbytte Rosander som redan går på energireserven får bollen i vänsterposition och skickar in den mot den nyblivne tvåbarnsfarsan Luko. Han sätter skallen till bollen och skickar in 2-0. Ett mycket vackert fotbollsmål.

Med 8 minuter kvar till pausvila tycker man att rejban ska kunna bevaka sin ledning och spela av resten av halvleken. Men icke.

Efter lite flipperspel utanför vårat straffområde får en Haifspelare bollen och utmanar Henke Gus. Ett ryck i sidled och ett fälleben från H Gus resulterar i straff för Haif. Delade meningar från samtliga iblandade. Undertecknad som är känd som en filmare tycker straffen är solklar medan merparten av våra spelare på plan tycker att den är mycket tveksam. På bänken tycker vi att det är dags att Fäldt ska rädda en straff men Haifs straffskytt tycker annorlunda och skickar in 1-2.

Paus.

Andra halvlek börjar med att Rosander tackar för sig. En kombination av dåliga ljumskar och värdelösa lungor blev till slut för mkt att handskas med. Vi tackar honom för fina 30 minuter och skickar in rollspelaren Rasmus Elmros. Raz är känd för mkt men på en skala mellan Turbo Svensson och Ronaldinho så är han närmare Tommy Söderbergs gamla favorit. Men samtidigt ska det också sägas att det Elmros gör i löpning gör inte hultan med cykel. Det kan tyckas lite konstigt att referatskrivaren hånar sin lagkamrat men det är inget hån, mer ett konstaterande, för jag gillar Raz. Referatskrivaren har lite svårt att begripa det här med att springa mkt och tycka att det är roligt bara.

Så till matchen igen.

Haif försöker flytta fram sina positioner och jagar en kvittering men rejban kan värja sig utan några större problem. Vi sticker upp och skapar några halvchanser men egentigen händer det inte mkt av värde i inledningen av den andra halvleken.

Jacke Janssons ork börjar tryta och Ludde Kronberg gör sig redo för inhopp. Rockaden som följer är att Emanuel flyttar ner som mittback jämte Henke Gus och Ludde tar positionen jämte Wijk på det sittande mittfältet. Vi tackar Jacke för en mycket fin insats. Första starten för säsongen, lite ringrostighet som ledde till något fullkomligt förjävligt ingripande men på det stora hela 5+.

Det vi kommer ta med oss från andra halvlek förutom referatskrivarens inhopp utspelar sig i rejbans straffområde efter uppskattningsvis 75 minuter.

Alla som har spelat Fifa vet att man kan hamna i en “flipper-situation”. Man skjuter i ribban, får returen, drar den i stolpen, målvakten räddar nästa och då drar man den i stolpen etc.

Precis det här händer och Anton Fäldt får visa varför han vann Guldbollen förra året. Efter en fin parad på ett avslut. Skickas returen i insidan av stolpen. Ut till en ny haifspelare som bara ska lägga in den i öppen kasse. Fäldt kastar sig och uppvisar sina David De Gea reflexer och avvärjer med en så kallad “super räddning”. Christoffer Jansson visar med all önskvärd tydlighet vilka känslor han har för Fäldt då han faller ner på knä sträcker bägge armarna upp i luften och helt sonika skriker “ANTON FÄLDT” rätt ut i periferin.

I övrigt vaskar inte Haif fram några särskilt farliga chanser. Haraldsson tvingas lämna planen med kramp och Hultan slängs in på topp.

Luko hinner ha en uppvisning där han sysselsätter x antal haifförsvarare. Något som enligt rykten väckte stor förundran hos några supportrar som ska ha sagt “Vem är nummer 10 i rejban? Han leker ju med dom, han måste vara Syrian”.

Domaren blåser i pipan och rejban har segrat med 2-1. En fin seger och mkt trevliga poäng.

 

Enligt referatskrivaren så måste ett par spelare hyllas lite extra.

Robin Davoust står för en mkt fin insats där han ständigt är spelbar och inte slår bort många passningar på 90 minuter.

Nick spelar på en position han inte gillar men gör det skitbra. Har hovshagas egen galctico Sergon “Sigge” Tadaris i sin ficka hela matchen och fyller på längs med sin kant matchen igenom.

Raz som fick en skopa innan, går in och gnuggar och är en nagel i ögat på alla haifspelare han kommer i närheten av.

Anfallsparet fortsätter leverera, vårt innermittfält är stabilt och Fäldt står för lite “idioträddningar”.

 

Historia skrivs genom att IF rejban tar sin första seger mot Haif på Hagavallen. Historieskrivning ska firas tycker Christoffer Jansson och tar ton i omklädningsrummet och drar av ett par segersånger som förmodligen skrämde ett par hästar borta på 4H gården.

Nu är det nya tag som gäller då serieledarna Kalmar Aik kommer på besök till Myran Fredag den 16e.

Väl mött.

/ Referatskrivaren (Hultan)

No Comments

Sorry, the comment form is closed at this time.