De vitklädda riddarna i IF rejban skapade en egen liten karavan av bilar, fyllda av fotbollsdivor, Martin Holgersson och lite annat löst folk, och begav sig för andra gången i år till Horda i fredags kväll. Hemtrevliga, natursköna, välklippta och förbannat regniga Munkavallen var även denna gång mål för vår lilla utflykt.
Det visade sig bli en afton som, trots det intensiva regnandet, började i dur och slutade i dur…till sist. Där emellan smögs det dock in en sjuhelvetes massa mollackord. Det förstår ni nästan om ni kollar halvtidsresultat kontra slutresultat. Mer om denna märkliga match längre ner. Först ska ni få veta vilka som var med och lekte från rejbianskt håll.
MV: Jon – VB: Bucce, MB: Uppför, MB: Linne, HB: Elle – VM: Rejbsson, MM: Jappe, MM: Manne, HM: Winberg – A: Dadda & Holger.
The bänk: Lausche, Guzt och Salo.
Vi mönstrade också, kvällen till ära, en komplett ledarstab: Hawk-Eye, Hogge, Lennart och Bengan.
Matchen rivstartade ordentligt. Bucceliback hade vässat vänsterdojan ordentligt och smällde redan efter ett par minuter in en frispark. Världens trevligaste felträff resulterade i 1-0 av två orsaker. 1, en mystiskt uppställd mur, och 2, det blöta underlaget. Några minuter senare fick IF rejban en hörna, något vi faktiskt tränat på några gånger på sistone. Vi har ju börjat göra mål på hörnor i år, och DÅ börjar vi träna på det. Logiskt, inte sant? I vilket fall så slog Bucce även hörnan, och den var bra. Jacke Uppförsbacke tackade för detta och skallade in 2-0. Så långt var det Bucces match. Efter det var han värdelös (njaaa, inte riktigt sant, men det är roligt att såga.)
3-0 lät inte vänta på sig. Efter ett vackert anfall från höger- till vänsterkant avslutades det hela med att Rejban Himself smällde in mål nummer tre för kvällen.
Som om inte detta vore nog tog Manne saken i egna händer och skickade iväg ett långskott några minuter senare. Det letade sig till slut in i mål, och IF rejban hade gjort 4-0 på en kvart. Så långt var det hela en fantastisk klang och jubelföreställning. Rejbianerna tyckte givetvis detta var fantatsiskt trevligt, medan Hordaspelarna inte såg särskilt sugna ut på att fortsätta matchen.
Trots det replikerade Horda snabbt. Hux flux stod en hemmaspelare ensam med bollen vid vår straffområdeslinje. Lugnt, säkert och snyggt slog han till med en halvvolley som gick i en båge över Jon och gjorde ställningen till 4-1.
Rejbianerna fick sig en tankeställare och insåg att det faktiskt var lite tid kvar av matchen. Med detta i huvudet iscensattes ett av matchens vackraste anfall. Uppspel på Dadda och väggspel tillbaks följdes av en boll i djupet på ett tillslag. Där sprang lille Larsson och blev helt fri. Ensam med målvakten satte han 5-1, och det blev halvtidsresultatet. I sanningens namn hade dock spelet inte sett sådär lysande ut efter den inledande magiska kvarten.
Detta konstaterades också under vilan, där vi kom överens om att försöka hitta tillbaks till det enkla och vägvinnande spelet, och framförallt att återigen vara lite nogranna i det vi tar för oss.
Detta gick käpprätt åt helvete. Inte ett ord av vad som sades i omklädningsrummet omsattes i aktion på plan. Detta i kombination med att Horda spelade upp sig och gjorde det man bör göra mot ett lojt motstånd, nämligen att sätta lite press på dem, gjorde att andra halvlek utvecklades till ett konstigt drama.
Tämligen omgående bjöd vi Horda på en gratisboll, och Horda bjöd på ett drömmål. Från 20 meter drog en Hordaspelare in bollen i bortre krysset. 5-2 och så långt ingen fara på taket. Inte heller när Horda gjorde 5-3 efter ganska mycket flipperspel på en hörna kändes det särskilt oroligt. Med tanke på att vi skapade en del chanser, och flera 3mot2 och t.o.m 4mot2-lägen borde vi ju ändå kunna avgöra ordentligt. Skärpan när vi nådde straffområdet var däremot som bortblåst och obefintlig.
Istället reducerade Horda ännu en gång, när de styrde in en frispark och ställde Jon. 5-4, och nu spred sig viss oro. I vanliga fall börjar lag spela lite enklare och rakare när sånt här händer, men inte IF rejban. Vi gör det ännu lite svårare, annars är det ju inget roligt…
Dessbättre kommer inte Horda närmare än ett par halvfarliga hörnor, och De vitklädda kommer undan med 3 poäng. Och 3 poäng när man bara spelat bra i 15-20 minuter får väl ändå någonstans anses som godkänt till slut. När vi pratar om matchen i efterhand kommer vi givetvis säga att ”näee vi avgjorde ju matchen i första, och sen vilade vi oss i andra eftersom vi hade match redan på söndagen och släppte upp Horda till 5-4”. Sanningen är ju dock att vi fick slita arslet av oss och spelade knappt fotboll i andra halvlek, men att dra ett ljug är aldrig fel.
Nåväl, götte ska delas ut. Här kommer det:
3 påsar fotbollsgodis: Emanuel Nergård. Bäst i första halvlek, och i andra halvlek var han skadad på bänken. Eftersom andra halvlek var värdelös, och Manne inte var en del av detta, måste han ju varit bäst. Eller?
2 påsar fotbollsgodis: Jacob Jansson: En av få som spelade rejält och enkelt matchen igenom. Målskytt dessutom. Som mittback. Bra. Två påsar. Grattis!
1 påse fotbollsgodis: Adam Bengtsson: Ett mål och en ass. Siffrorna talar sitt tydliga språk.