Hej och välkomna till säsongen 2020!
Som traditionen bjuder kör IF rejban mycket inomhusboll under försäsongen, med en tillhörande tävling; Futsalkingen. Reglerna är ambitiösa och krångliga, men när krutet lagt sig så här lagom till utomhusdelen av säsongen har vi alltid korat en vinnare. Så även i år.
Vinnaren 2020 heter Jacob Jansson, kallas Jacke Uppförsbacke eller bara charmigt Jay-Jay, och jag slår mig ner för en lika viktig som givande intervju med honom.
Vi träffas en söndag på läktaren i Strandbjörkshallen, det var ju liksom ”där det hände”, och Jacob börjar direkt berätta och minnas tillbaka.
OBS! Av någon outgrundlig anledning är också fjolårsvinnaren Adam Bengtsson med under hela intervjun. Fantastiskt objuden, men som Tobias Frejfors sa en gång för många år sedan på väg till en efterfest: ”man kan ju inte neka någon i dörren…”.
Jacob: Underbar arena detta. Man känner verkligen historiens vingslag och om man sluter ögonen kan man nästan se alla stora fotbollsspelare som utvecklats till världsspelare just här. Brolin, Cruyff, Cedermarker, El-Hadji Diouf. Ahhh, mäktigt. Eller hur Salo?
Salo: Jo, ja, hade du sagt Strandbjörkshallen och tennis hade jag hållit med dig. Skithäftigt med den historian. Just i den här delen har det väl mest spelats handboll och lite basket. Typ ingen fotboll alls…
Jacob: Exakt. Mäktigt…
Adam: Kolla ribban. Pang! Slaaaaaakt!
Vi lyckas kedja fast Adam så han sitter still, men har dessvärre inte med eltejp så vi kan få tyst på honom.
Varsin kopp rykande hett kaffe står och läckrar sig, och vi smuttar elegant på det en stund innan vi fortsätter. Vi noterar att Adams kaffe ser lite blaskigt och nästan genomskinligt ut.
Adam: Gök. Alltid rikligt med kaffegök på söndag förmiddag. Gott, nyttigt och trevligt.
Detta besvarar sååå många frågor vi har om Adam…
Salo: Kan du berätta lite om Futsalkingen 2020? Du var ju i ledningen runt 28 sekunder sammanlagt. Gick förbi Smöret på mållinjen, och slog Ludde på målskillnad.
Jacob: Ja, ett tag såg det lite brunt ut om jag, som självutnämnd storfavorit i den här tävlingen, verkligen skulle ta hem segern. Sedan visade det sig, som förväntat, att alla andra faktiskt är svindåliga, och då var det ju bara att segla upp i topp och ha det gött!
Adam: Uuuoooäääähhhhhhhhhhhh! Doff doff doff!
Salo: Tack Adam. När kände du själv Jacob att du hade en chans att vinna tävlingen. Kan du peka ut någon särskild händelse?
Jacob: Nja, oktober – november någonstans kände jag väl att jag hade segern ”som i en liten ask”, som man brukar säga.
Salo: Tävlingen pågick januari-februari…
Jacob: Exakt.
Salo: Superhybris alltså. Kanon. Men mer specifikt under tävlingens gång, om jag uttrycker mig så?
Jacob: Nja, det handlar ju om att leverera över tid på en stadig och jämn nivå, eller som i mitt fall vara överlägset bäst hela tiden i två månader. Då går det liksom av sig självt. Men visst, när jag tofflade in en snedträff med vänstern under etapp 8 den 3/2, och avgjorde matchen mot det blåa laget med typ 4 sekunder kvar, då fick man den där klassiska känslan av att ”det här släpper jag aldrig!” Så gjorde jag inte det…
Salo: Du ledde som sagt enbart sista delen av sista etappen.
Jacob: Exakt. Släppte det aldrig. Precis som jag sa.
Adam: Men ingen bryyyyyyyr sig. Futsalkingen är sååååå 2019! Käft nu.
Salo: Men då tror jag att vi tackar Futsalkingen 2020, samt Futsalkingen 2019 (ABSOLUT inte vinnare i år…) för er tid, och går hem och funderar på om jag verkligen inte har bättre saker för mig att göra om dagarna.
På återhörande!
/Salo
Tillägg: Tävlingens tvåa och förste förlorare ville gärna att tävlingens tvåa och förste förlorare skulle uppmärksammas lite mer, så nu nämner vi tävlingens tvåa och förste förlorare ett antal gånger så att tävlingens tvåa och förste förlorare blir nöjd.
Tävlingens tvåa och förste förlorare vill gärna få fram att tävlingens tvåa och förste förlorare också kämpat väl och varit jätteduktig. Tävlingens tvåa och förste förlorare heter Ludvig Kronberg.
Personligen anser jag att nyckelordet i stycket ovan är just förlorare.
/Salo