10 år – 10 legendarer. Del 5.

IF rejbans legendarer, Del 5  – Johan Gustafsson

 

Som ett led i vårt 10-årsjubileum och firandet av detsamma i år, tänkte vi presentera 10 profiler i den här klubben på vägen fram mot 10-årsdagen den 4 oktober.

Allas favorit Johan ”Guzt” Gustafsson står på tur.

 

Så har då stunden kommit alla väntat på. En presentation av den bästa västgöte vi vet!

Det var höstsäsong under IF rejbans första år 2010, och vi var inte (och är fortfarande inte…) särskilt högt prioriterade av Växjö Kommun, så träningar bedrevs under onsdagskvällar på I11’s ”gräsplan” + ett frivilligt löppass i Fyllerydsskogen på söndagar.

Vi tyckte att det varit lite för lite folk på onsdagsträningarna ett par veckor, men Martin Holgersson hade som vanligt lösningar.

”Jag har en go gubbe i min klass. Jag tar med honom!”

Nästa onsdag kom Holger tillsammans med en kille som inte såg mycket ut för världen. En blond liten blyg sak, som bröt på någon konstig Tibrodialekt. Johan hette han tydligen. Han var med på träningen, och den motsvarade väl ungefär det första intrycket man fått. Trevlig kille. Hyfsat duktig. Bra att ha med på träningarna för breddens skull. Kommer väl inte tillföra sådär värst mycket egentligen, men kul med en kille lite utifrån…

Pardon my french, men JÄVLAR vad fel vi hade!

På söndagen kom han med Holger till löpträningen. På onsdagen dök han upp igen. Följande söndag dök han upp på löpträningen UTAN Holger (han skulle väl på bio eller något…). Det var då vi insåg att den här killen ska vi nog ha med nästa år om han vill. Verkar ju vara helt kanon!

 

Så blev det, och han fortsatte vara lite blyg och gjorde inte så mycket väsen av sig, även om han växte undan för undan. Genidraget kom i en träningsmatch mot Furuby på deras grusplan.

”Guzt, är det lugnt om du får spela mittback?” frågade en Håkan Kronberg som försökte få till ett bra lag.

”Jaja, det lirade jag hemma i mitt div.3-lag” blev svaret.

När vi väl satt honom på rätt plats växte där fram ett monster. Han spelade förvisso på ett antal platser under sin karriär i IF rejban, men det var som mittback han glänste mest, och det resulterade i en serieseger 2011 + ett avancemang till div. 4 som han var högst delaktig i under 2013.

 

Sin senaste match för IF rejban gjorde han på Åbo mot Växjö Norra. En match som dessvärre slutade med 0-1 i baken, men som vi sa då (och det gäller fortfarande), det smärtade oerhört mycket mer att Guzt lämnade oss och flyttade till Stockholm.

 

Livet har tagit honom vidare från Stockholm, via Göteborg, tillbaka hem till de västgötska slätterna i Skövde igen, med sambo och två barn.

Farsan frågar mig ibland hur det är med han den där Guzt. ”Var hamnade han?”, ”Vad gör han?”, ”Mår han bra?”. Följt av det vanliga konstaterandet: ”det var en jävla fin kille det!”. Det är alltid lika trevligt att kunna svara att, jo han mår bra, och jag ska tala om för dig käre far, att det är fortfarande en alldeles utomordentligt fin kille!

Jag vet att jag själv och många med mig skulle gå genom eld och vatten, klättra över taggtråd, simma över floden Styx, och ta både en och två kulor för Guzt. Jag vet också att vi är många i och runt föreningen som gläds väldigt åt Guzts välmående. Få människor har gjort så stort avtryck, på ändå förhållandevis kort tid, som Guzt gjorde. En allt ovanligare sorts människa i dagens värld. Genuint vänlig, uppriktigt artig, oändligt ödmjuk, osedvanligt trevlig, och något så sällsynt som en riktigt riktigt snäll människa.

Kanske FÖR snäll när han kom till oss. Vi var oroliga att vi skulle fördärva honom med allmänt dekadent leverne, men det blev precis tvärtom. Det var nog Guzt som gjorde oss till en smula bättre människor istället. Kanske vår bästa värvning någonsin…

Det har varit häftigt att få följa med på resan från den blyga killen som snubblade in på träningen på I11, över utvecklingen till monstermittbacken, vidare till den fantastiska människan som flyttade ifrån oss 2013, och som fortsätter växa och hälsa på oss då och då på diverse Fotbollsgalor och Medlemsfester. Jag är imponerad Guzt!

Hans karaktäristiska ”Hälvättä!” lever dessutom fortfarande kvar som ett allmänt uttryck i föreningen när någonting går åt skogen.

 

Du är alltid välkommen när du vill! Love you!

 

/Salo

No Comments

Sorry, the comment form is closed at this time.