10 år – 10 legendarer. Del 4.

F rejbans legendarer, Del 4  – John Sallhag

Som ett led i vårt 10-årsjubileum och firandet av detsamma i år, tänkte vi presentera 10 profiler i den här klubben på vägen fram mot 10-årsdagen den 4 oktober.

Skyttekungarnas Skyttekung är näste man till rakning. Jag ger er John Sallhag.

IF rejban var med i toppstriden när det närmade sig sommaruppehåll i div. 6 år 2011.

Samtidigt, på andra sidan Atlanten, höll en god vän och rejbian på att avsluta sina Collegestudier.

Färden styrdes tillbaka mot Sverige, Växjö och IF rejban. Resan hade gått via Gransholm, Öster, Älmeboda/Linneryd och St. Francis College innan den eleganta vita tröjan skulle dras på.

En spelare med mycket meriter från Superettan och en skada på Tyler Hughes ifrån ett inhopp i Allsvenskan skulle alltså förgylla div. 6 Alvesta.

Mest var vi glada för att vi fick hem John, så vi kunde hänga och ha trevligt med honom, och glädjen blev extra stor när det visade sig att han dessutom tänkt spela fotboll med IF rejban. Anbud från andra ”något” mer meriterade klubbar saknades inte (även om vi i tidningen beskrevs som hårdsatsande…).

En sak ska man ha oerhört klart för sig. Det har funnits, och finns, fotbollsspelare med många och fina kvaliteter i IF rejban. En sticker ut. En har helt enkelt varit överlägset bäst, och på en egen nivå som faktiskt ingen egentligen har varit i närheten av. Det är John Sallhag.

Undertecknad hade aldrig spelat fotboll tillsammans med John. Mest sett honom i matchsituationer, och då företrädesvis på Superettannivå.

Det man snabbt upptäckte när man fick följa fotbollsspelaren John Sallhag ”i vardagen”, alltså på en vanlig tisdagsträning, var att det fanns en alldeles utmärkt förklaring till att det var John som nått längst med sitt fotbollsspelande av alla talanger som fanns i umgänget.

Tvärt emot vad ryktet kanske sa, att där finns talang men att den inte utnyttjas, såg jag en spelare som jobbade hårdare än alla andra, som tävlade mer än alla andra, som ville vinna mer än alla andra. En spelare som blev så in i helvete förbannad när det inte gick som han ville att han kunde bli direkt otrevlig. Fantastiska egenskaper att ha på en fotbollsplan!

John satte med sitt intåg i föreningen en helt ny nivå för vad som var möjligt, vilka krav man kunde ställa på varandra, och för vad det faktiskt får kosta att vinna. ALLA spelare blev bättre i Johns närvaro, på träning såväl som på match.

Tydligast minns jag guldmatchen i Åby 2011, där John fick spela ytter, när han plöjde kanten upp och ner, jobbade och slet för alla andra, och sprang så mycket under matchens första 45 minuter att jag fick säga till honom i paus att kanske lugna sig lite. Vi behövde ju honom i 90 minuter…

”Du, det är lugnt. Jag springer lika mycket i andra halvlek”, fick jag till svar.

Sagt och gjort så sprang han 45 minuter till och spelade hem seriesegern till de vitklädda!

Den första halva säsongen slutade på 15 gjorda mål på 11 spelade matcher.

Den totala summan han hann med innan flytten gick till Göteborg mitt under säsongen 2014 blev 94 mål på 70 matcher. Lägg därtill 55 assist under åren 2012-2014 (2011 brister i assistrapportering).

Snabbt räknar ni ut att John var oerhört betydelsefull för oss. Därför värmer det mycket att vi säsongen efter han lämnat, 2015, gjorde vår hittills bästa säsong och var tre minuter från div. 3.

UTAN John.

I mina ögon är det något som aldrig hade hänt om vi inte hade haft arvet efter John Sallhag. Han hade som sagt satt en helt ny standard för vad vi kunde uträtta i den här föreningen, och den känslan fanns kvar även efter han lämnat.

Då John har vunnit Guldbollen två gånger, skytteligan fyra gånger, hela Kronobergsfotbollens skytteliga två gånger och en drös andra priser, är det lätt att bara fokusera på hans fotbollsmässiga egenskaper.

MEN, den killen vi fick hem till Sverige efter studierna i USA erbjöd så väldigt mycket mer än mål och assist. En mognare kille, en världsvan kille, en kille som ställde upp, som ställde krav, som offrade sig helhjärtat och drog med sig folk i sin omgivning på ett mycket inspirerande sätt!

Fotbollsmässigt finns det ingen som haft större betydelse för att vi idag spelar på en hyfsad nivå. Vinna serier och avancera i systemet är alltid svårt, och man behöver ha någon form av spets för att lyckas med det. Vi hade förmånen att njuta av den spetsigaste spetsen man sett under drygt tre säsonger. Idag njuter vi av John som en god och kär vän, som så sent som 2018 fortsatte ösa in mål för Torslanda i Svenska Futsalligan.

Ni som följde oss redan under åren 2011-2014 kan skatta er lyckliga. En spelare som John Sallhag kommer ni, om ens någon gång, få vänta fruktansvärt länge på innan ni får se i lokalfotbollen igen.

Klass, finess, speed, intelligens, och en sjuhelvetes vilja!

Tack för det John!

/Salo