10 år – 10 legendarer. Del 1.

IF rejbans legendarer, Del 1  – Håkan Kronberg

Som ett led i vårt 10-årsjubileum och firandet av detsamma i år, tänkte vi presentera 10 profiler i den här klubben på vägen fram mot 10-årsdagen den 4 oktober.

Det känns självklart att börja med Håkan Kronberg

.

IF rejban hade, under namnet rejban.se, deltagit i Korpens seriespel under tre års tid, och avancerat lika många divisioner. Ett frö såddes att vi borde ha spelarunderlaget och kunnandet (nåja…) för att spela riktig fotboll och driva en förening, med början i div. 6.

Sagt och gjort så började vi i den änden, och det kändes tryggt. Spelarna fanns på plats och några sponsorer hjälpte till för att skjutsa igång kalaset. Nu fattades det bara ledare.

Vi som drog igång det här hade hela tiden planen att det var Håkan som skulle ratta skutan. Vi hade bara inte berättat det för honom…

Så kom en söndag då undertecknad åkte hem till Håkan på Kulladalsgatan, förberedd upp till tänderna för att sälja in det här konceptet och att Håkan skulle ta hand om oss.

Hann knappt börja innan jag fick ett tydligt ”ja”. Skönt, men jag blev samtidigt lite småförbannad för att jag inte fick förklara hur fantastiskt allt skulle bli. Håkan sa ja, och sen fick vi mer tid över till att dricka kaffe och prata skit, och det tycker vi ju är oerhört trevligt, så jag blev lugn igen.

Håkan med den berömda visselpipan 2010.

Håkan fick fria händer att ta med vilka han ville i ledarstaben, och att han tog med sin vapendragare Håkan Lindahl hade vi redan planerat. Nu fick han dock känna att det var hans eget beslut, och vår masterplan gick i lås. Vidare hängde svågern Steve Bengtsson och docenten Lennart Johansson också på, och ledartrojkan var komplett.

Sedan dess har Håkan drillat oss, framförallt fysiskt, och det har gett resultat. Trots snart 10 års åldrande på många i spelartruppen är det nu ett betydligt mer vältränat gäng än vad det var vintern 2010.

Håkan ledde oss som huvudtränare under de tre första åren. Den som tyckte det var jobbigast var Håkan själv, eftersom han var tvungen att peta någon av alla trevliga människor varje match. Lägg därtill en enorm nervositet vid varje match, så förstår ni att det här tärde på den gode Kronberg.

Till år fyra, och vårt andra år i division 5, fick så undertecknad ta över det ansvaret. Håkan sadlade om och blev, förutom fortsatt ansvarig för all fysträning, självutnämnd målvaktstränare. Mycket uppskattat och viktigt. Givetvis fortsatte han även i en assisterande tränarroll och är kvar där än, men han slapp ha yttersta ansvaret för att ta ut laget. Det tvivelaktiga nöjet föll på min lott, men eftersom jag har en gödselpump där andra har ett hjärta har jag inga problem med att peta mina bästa vänner.

Lennart, Hogge och Håkan efter seriesegern 2011.

Det var också då han upptäckte hur kul det är att vara målvakt, och även om alla tycker det är trevligt med många målvakter på träningarna så jublade Håkan lite inombords när någon missade och han fick ställa sig i mål. Där har han blivit kvar, och dessutom blir han hela tiden bättre. Vid nu uppnådda 62 år är han en bättre målvakt än någonsin, och deltar i flertalet av våra träningar. Skulle han vid något tillfälle eventuellt släppa in något lite för enkelt mål, är han säkert tacksam för att äldste sonen Ludvig snabbt är framme och högljutt och synnerligen otrevligt förklarar för honom att han är för dålig. Helst ska detta föregås av att just Ludvig tappat bollen i helt fel läge…

Hur som helst så är Håkans bidrag till den här föreningen ovärderliga, ett uttryck man gärna slänger sig med lite för ofta och slentrianmässigt, men just ovärderlig är i det här fallet helt korrekt. Det är enkelt att säga att det lilla gäng jag kallar ”The founding fathers” är den stora anledningen till att IF rejban blev till, men faktum kvarstår; ingen Håkan Kronberg – inget IF rejban. Vi hade inte klarat detta själva.

Vi fick i Håkan den tränare (lekledare) vi behövde, som sedan utvecklats till en pådrivare, en målvaktstränare, en målvakt, en fystränare, en fixare, en sponsorjägare, en brinnande kraft i föreningen, en materialförvaltare, en glädjespridare, och en mycket mycket god vän.

Håkan får Swanens eget Hederspris 2012.

Håkan må ha både SM-Guld och Cupguld med Öster, men hans stora fotbollsmässiga bedrift är att ha varit högst delaktig i att ta IF rejban dit vi är idag, och dit vi ska framåt (oerhört objektivt bedömt av mig själv).

Håkan har vunnit Årets Prestation på Fotbollsgalan, för hans idoga och framgångsrika arbete med vårt omklädningsrum när vi spelade på Myran. Det blev en plats där vi alla trivdes tillsammans, främst tack vare Håkan.

Han har också stått för Årets Citat, innan vi började dela ut priset. Inför en hemmamatch mot Göteryd hade han den mest briljanta genomgången någonsin. Den inleddes med (och mer eller mindre avslutades med, för det blev inte så mycket mer…) det klassiska och ofta återanvända:

”Jaha, då ska vi ha kul så in i helvete igen!”

Sen gick IF rejban ut och vann med 7-1, och hade just ”kul så in i helvete”.

Det sammanfattar på ett bra sätt samröret med Håkan, både när vi tränar och spelar boll, och när man träffar honom i sitt vardagliga liv. Det är ”kul så in i helvete” helt enkelt.

Tack för det Hawk-Eye!

/Salo

No Comments

Sorry, the comment form is closed at this time.